duharhittatmig

Jag har aldrig gillat att gå till psykologer eller kuratorer och efter att min kurator konstaterat att jag hade alkoholproblem å tappade jag ännu mer tron på vuxna människor som ska försöka förstå allting trots att dom aldrig ens kunde tänka sig vad jag hade varit med om.

Men med mycket stöd av min pojkvän Ante så kom  jag snabbt tillbaka in i det vanliga livet igen. Jag gick inte till något kurator och jag klarade att stå på egna ben.

Jag fick mail allt oftare från olika dolda avsändare med filmen om mig själv, så en dag så bestämde jag mig för att försöka göra allt jag kunde för att dom inte skulle kunna hitta mig, jag gjorde så att mina uppgifter på eniro blev skyddade, jag bytte telefonnummer,bildagbok och msn. Jag försökte byta liv helt enkelt , och den dagen så bestämde jag mig för att bara se framåt hur svårt det än skulle vara. Och jag har lyckats, jag har inte hört ett ljud eller fått några obehagliga mail. Innan det så fick jag ofta samtal på mobilen där någon/några skrek att jag va en hora, slampa , jävla fittbrud och saker i den stilen. Jag fick sms där det stog ; Passa dig .. Jävla hora ... Du är bara en liten jävla slampa .. och andra saker...

Det var verkligen att börja ett nytt liv, jag kände mig mycket tryggare bara efter ett par dagar, att slippa plågas med filmen av mig själv varje dag.

Jag anmälde dom aldrig för att jag var så jävla rädd över att tvingas träffa dom igen.

Men jag kommer ihåg deras ansikten ganska så väl och jag vet att om jag kommer att träffa dom i framtiden så kommer dom inte få det lätt.

Ordet hata är nog det starkaste ordet jag vet, men jag hatar verkligen dom som ville förstöra mitt liv. Jag har nu i efterhand förstått att det antagligen var pengar dom ville ha. Det enda dom borde få är varsitt skott i pannan.

Så till alla som någongång blivit utsatta för något brott oavsett vad det gäller, anmäl. Blir det rättegång så har du rätt att kräva rättegång med stängda dörrar. Du behöver alltså inte träffa den/dom igen. Jag önskar att jag visste om det då.