Ingen kan köpa min kärlek..
Jag har altid haft en väldigt konstig relation till min pappa. Mina föräldrar skildes när jag var 9 år. Pappa hade varit otrogen mot mamma i över ett år många i vår närhet visste om det men inte mamma och jag, men till slut så kunde inte en av mamma och pappas gemensamma vänner hålla tyst för mamma längre, hon berättade allt . Min mamma blev helt förstörd, dom hade planerat bröllop till sommaren och mamma hade varit så lycklig .
Dom ställde sig och skrek på varandra framför mig och kastade vaser,stolar och glas på varandra. Trots att jag bara var 9 år så drog jag med mig mamma bort från pappa och vi gick till sängen och jag tröstade henne, hon låg i mitt knä och bara grät och grät.. Vi låg så varje dag i säkert 3 veckor. En dag när jag kom hem så var pappa bara borta, han hade flyttat 3 mil bort och dom bestämde att jag skulle vara hos honom varannan helg och på onsdagar.
Men jag tyckte att det var hemskt att va hos pappa, allt jag kunde tänka på var hur ledsen mamma var. Pappa köpte allt mer och mer saker till mig, en helg så la han ut över 10 000 kr på bara saker som jag pekade på.
Och så har det fortsatt, nu på senare tid så vill jag helst inte ha så mycket med min pappa och göra så han har under flera års tid lockat mig med pengar.
Du får 2000 kr om du kommer till mig en helg.
2000kr ?? Menar du att du vill hyra mig en helg och att jag ska sitta där hos dig och bara vara din ? Att allt ska vara på dina vilkor, jag får inte ha vilka kläder jag vill och du ska läsa alla mina mail och sms. Inte en chans, man kan inte köpa mig för pengar, jag värderar mig själv så mycket högre än några jävla tusen lappar.
