Känslan av att inte förstå
Första gången jag blev våldtagen så var jag 7 år gammal. Mamma och jag var ute hos våra vänner en bit utanför stan och mamma och hennes kompis skulle gå och handla, jag och mammas kompis dotter ville inte följa med så dom lämnade oss vid en lekpark utanför deras hus. Min kompis som då var 9 år gammal sa att hon behövde gå på toa så hon gick in i huset. Det var sommar ute, varmt och skönt ute och jag hade precis gått ut första klass och hade mitt livs första riktiga sommarlov!
Jag sitter där på min gunga och känner plötsligt hur någon rycker tag i mig, det är en äldre man, han bar iväg mig och höll samtidigt för min mun så att jag inte kunde skrika, men det hade antagligen inte spelat någon roll, jag hade nog inte vågat. Han bär mig till en lada bara några hundra meter bort från lekplatsen. Han börjar slita och dra i mina kläder och när han fått av mina så fortsätter han med sina egna. Jag kommer ihåg hur han tog på mig med sina stora händer , jag förstod aldrig vad som hände men plötsligt så var han i mig, han gjorde några konstiga ljud, jag förstod inte vad som hände , men jag kände att det var fel och jag grät och grät .
Plötsligt hör jag mammas röst, hon skriker mitt namn, mannen blir livrädd och drar på sig en del av sina kläder och sen så sprang han. Jag klädde på mig mina kläder och sprang ut till mamma.
Jag sa aldrig något till min mamma eller någon annan på flera år jag trodde att det där hemska var mitt fel, men nu idag så vet jag att det inte var så. Idag så är det ytterst få som vet om vad som hände, den gången, några av mina närmaste vänner och min ex-pojkvän, dom har varit ett otroligt stöd!
Trots att jag inte förstod så har det ändå känts oerhört jobbigt och jag drömde mardrömmar om den kvällen flera år efteråt. Idag är jag bara så jävla förbannad, hur fan kan man göra så mot en 7 årig flicka, det är ofattbart, om jag idag visste vem det var så skulle jag inte tveka en sekund över att döda honom.
Han gjorde djupa sår i min själ.
Jag sitter där på min gunga och känner plötsligt hur någon rycker tag i mig, det är en äldre man, han bar iväg mig och höll samtidigt för min mun så att jag inte kunde skrika, men det hade antagligen inte spelat någon roll, jag hade nog inte vågat. Han bär mig till en lada bara några hundra meter bort från lekplatsen. Han börjar slita och dra i mina kläder och när han fått av mina så fortsätter han med sina egna. Jag kommer ihåg hur han tog på mig med sina stora händer , jag förstod aldrig vad som hände men plötsligt så var han i mig, han gjorde några konstiga ljud, jag förstod inte vad som hände , men jag kände att det var fel och jag grät och grät .
Plötsligt hör jag mammas röst, hon skriker mitt namn, mannen blir livrädd och drar på sig en del av sina kläder och sen så sprang han. Jag klädde på mig mina kläder och sprang ut till mamma.
Jag sa aldrig något till min mamma eller någon annan på flera år jag trodde att det där hemska var mitt fel, men nu idag så vet jag att det inte var så. Idag så är det ytterst få som vet om vad som hände, den gången, några av mina närmaste vänner och min ex-pojkvän, dom har varit ett otroligt stöd!
Trots att jag inte förstod så har det ändå känts oerhört jobbigt och jag drömde mardrömmar om den kvällen flera år efteråt. Idag är jag bara så jävla förbannad, hur fan kan man göra så mot en 7 årig flicka, det är ofattbart, om jag idag visste vem det var så skulle jag inte tveka en sekund över att döda honom.
Han gjorde djupa sår i min själ.
Kommentarer
Postat av: Cornelia
oj, gud vad hemskt ;o
Trackback
