ovärdelig
Under vissa perioder i mitt liv så har jag haft djupa nedåtgående kurvor. Vissa dagar så har jag bara legat och gråtit i sängen och ibland så gick jag inte till skolan på några veckor.
Men när jag gick i 9;an så började Ante* komma in i mitt liv på riktigt.
Jag hade varit tillsammans med en av hans bästa vänner innan så vi hade träffats endel men det var först på en halvvild fest som det verkligen hände något. Vi gick hem till honom och låg och pratade hela natten och frammåt morgonen så kom vi fram till att vi ville satsa på varandra, för att vi trodde att vi båda skulle må väldigt bra av det.
Och känslorna växte och växte !
Jag kom in i en djup svacka i mitten av 9;an när vi precis blivit tillsammans. Vi träffades varje dag och dom få timmarna vi inte sågs så pratade vi med varandra i telefon.. Jag brukade tilloch med prata med honom när jag stod i duschen, jag var så beroende av honom just då. Jag har verkligen ingen aning hur jag hade mått om inte jag haft honom vid min sida. I värsta fall så kanske jag inte ens hade levt idag.
Men efter ett tag så kom jag fram till att jag inte kunde leva och vara beroende av en annan människa , därför så gjorde jag slut med honom precis när jag började gymnasiet. Vi klarade att vara ifrån varandra i två veckor, sen så blev vi tillsammans igen. Men det var trots allt två vädigt bra veckor, jag lärde mig att jag faktiskt kunde klara mig själv och att jag va bra som jag var även utan Ante*.
Men vi saknade varandra så mycket så att ingen av oss ville något annat än att bara få vara tillsammans igen.
Och som vanligt vad ville jag ha sagt med detta inlägg då ?
Jo, att man måste kunna lära sig att vara ensam ibland och kunna umgås med sig själv. Man ska älska sig själv mest av allt. Det är svårt men det går om man verkligen vill.
Ibland kan det vara bra med ett uppehåll från den man älskar mest, oavsett om det är en kompis, mamma, pojk eller flickvän!
Men när jag gick i 9;an så började Ante* komma in i mitt liv på riktigt.
Jag hade varit tillsammans med en av hans bästa vänner innan så vi hade träffats endel men det var först på en halvvild fest som det verkligen hände något. Vi gick hem till honom och låg och pratade hela natten och frammåt morgonen så kom vi fram till att vi ville satsa på varandra, för att vi trodde att vi båda skulle må väldigt bra av det.
Och känslorna växte och växte !
Jag kom in i en djup svacka i mitten av 9;an när vi precis blivit tillsammans. Vi träffades varje dag och dom få timmarna vi inte sågs så pratade vi med varandra i telefon.. Jag brukade tilloch med prata med honom när jag stod i duschen, jag var så beroende av honom just då. Jag har verkligen ingen aning hur jag hade mått om inte jag haft honom vid min sida. I värsta fall så kanske jag inte ens hade levt idag.
Men efter ett tag så kom jag fram till att jag inte kunde leva och vara beroende av en annan människa , därför så gjorde jag slut med honom precis när jag började gymnasiet. Vi klarade att vara ifrån varandra i två veckor, sen så blev vi tillsammans igen. Men det var trots allt två vädigt bra veckor, jag lärde mig att jag faktiskt kunde klara mig själv och att jag va bra som jag var även utan Ante*.
Men vi saknade varandra så mycket så att ingen av oss ville något annat än att bara få vara tillsammans igen.
Och som vanligt vad ville jag ha sagt med detta inlägg då ?
Jo, att man måste kunna lära sig att vara ensam ibland och kunna umgås med sig själv. Man ska älska sig själv mest av allt. Det är svårt men det går om man verkligen vill.
Ibland kan det vara bra med ett uppehåll från den man älskar mest, oavsett om det är en kompis, mamma, pojk eller flickvän!
Kommentarer
Trackback
