Ett blått graviditetstest.
Några veckor innan 9;an va slut så började jag att må väldigt konstigt. Jag kräktes massor, jag va yr och öm i kroppen.
Jag hade väldigt bra kontakt med min pojkvän Antes* mamma, Jeanette. Hon misstänkte att jag kunde vara gravid, jag blev skräckslagen , men jag försökte dölja det. Jag och Jeanette åkte in till ett apotek och köpte ett grav test. Jag ville vänta med att ta testet för att jag ville att Ante skulle vara hemma så att han kunde få veta direkt. När han kom in så gjorde jag testet, det kändes som oändligt långa minuter innan resultatet på stickan visades, det var ingen tvekan, det va blått.
Jag gick ut från toaletten utan att säga ett ord, Jeanette förstod direkt att det hade blivit blått. Ante frågade men jag kunde inte svara . Jag visade stickan. Jag har nog aldrig sett en människa så förvånad , på mindre än 5 minuter så hade han gjort upp planer för oss, vi skulle flytta hemifrån, han skulle strunta i att plugga vidare, han skulle va hemma med barnet, vi skulle fixa det här tillsammans.
Jag blev så fantastiskt glad över att höra honom planera, han lät så engagerad, trots att han inte ville ha barn än, men han visste att min högsta önskan var att få barn, även att det inte var den bästa tidpunkten just nu. Att han brydde sig så , han va verkligen redo att ge upp allt för mig och vårat eventuella barn som fanns i magen.
Men hans mamma lugnade honom och sa att det va säkrast att köpa några fler test för att det är ju inte alltid dom fungerar. Så vi åkte och köpte 3 test till.
Det andra testet jag gjorde blev det ett väldigt svagt rött streck på.
Det tredje så syntes det röda stecket lite tydligare på.
På det fjärde testet så var det ingen tvekan längre. Jag var inte gravid.
Båda blev väldigt glada, visst vi hade haft det underbart tillsammans Ante och jag med ett litet barn. Men att bli mamma vid 15 års ålder och pappa vid 19 års ålder är faktiskt lite väl tidigt enligt mig. Visst vi hade aldrig behövt oroa oss för det ekonomiska, vilket hade varit väldigt skönt, men vi hade förlorat så mycket annat och jag hade inte kunnat börja gymnasiet som planerat och han hade inte kunnat börja på universitetet. Dessutom så hade vi bara varit tillsammans i ett halvår.
Idag är vi inte tillsammans men som jag sagt förut det finns ingen som Ante, han har och kommer föralltid ha en stor plats i mitt hjärta! <3
