Hemska natt Hemska tankar
16 juni 23.40 2009
Han kommer döda mig
Min panik ångest är tillbaka. Jag har inte känt så här på flera år, hade nästan glömt bort hur det kändes . Trodde att allt det här var borta nu .
Min känsla just nu är att en kille i min så kallade "umgänges krets" kommer att komma hit och döda mig . Att jag känner det just nu är för att han igår fick ett otroligt utbrott när jag sa att jag inte kunde umgås med honom längre för att jag är rädd att han ska bli våldsam. Han blev galen.
Och nu ikväll så har det varit skottlossning bara några hundra meter ifrån mitt hus och någonting i min dumma hjärna säger att det är han som vill hit och döda mig och så har jag fått konstiga sms nu under kvällen. Han är psykiskt sjuk jag vet det. Jag va på väg till tingsrätten idag men blev hindrad.
Min kropp skakar , jag kommer snart att kräkas , allting omkring mig ser så annorlunda ut jag har börjat tänka på vad jag vill göra av mina sista timmar i livet.
Ni som läser detta, tro inte att jag är galen. Jag känner mig själv , jag vet att jag har en panik attack, den har varit borta i säkert 2 år nu , men nu är den här igen . Känns som att det sitter någon inuti mig och styr mitt huvud och skickar hemska tankar till min hjärna.
Och varför i helvete bloggar jag om det här ?
Just nu är jag så förrvirrad så att jag knappt själv vet varför. Vet inte ens om jag kommer att publicera det här. Men det känns ändå bättre att dela med mig av mina tankar och vad som händer .
Jag har lämnat ut hela mitt liv i den här bloggen och det tänker jag fortsätta med,
för ett av mina stora mål här i livet är att hjälpa andra flickor, tjejer och kvinnor som har varit med om samma sak som mig. Och ska veta att dom inte är ensamma.
Jag har aldrig skrivit av mig direkt under en attack men jag vet att det aldrig går att beskriva känslan efteråt .
Jag känner en extrem rädsla . Jag känner mig så ensam . Jag kan höra mammas snarkningar på andra sidan väggen men jag är ändå ensammast i världen .. Jag vågar inte somna , för jag vågar inte drömma och jag vågar inte vara vaken och möta natten ensam i mitt rum .
Jag hör steg i trappan, väntar på att han ska slita upp min dörr och tvinga ner mig på golvet och låta mig lida hårt och länge.
Men om det är någon gång man ska vara stark så är det nu . Jag ska visa mig själv att jag inte är rädd för honom . För innerst inne så vet jag att jag kan döda honom lättare en han kan döda mig.
17 Juni 19.00
Nu har det gått snart ett dygn . Jag mår betydligt bättre idag och jag känner inte av någonting av natten längre , trots att det var en av mina jobbgaste nätter i hela mitt liv.
Jag tror att det kan vara bra för er som aldrig haft en panikångestattack att läsa detta, för jag hade ingen som helst förståelse människor med panikattacker eller tjejer som skär sig, men jag vet att för många, och även för mig är det enda sättet att bli av med tankarna att skära sig eller skada sig på annat sätt tex överdosera tabletter precis som jag gjorde förrut. Jag har aldrig skurit mig och jag tänker aldrig göra det heller, och jag ska aldrig mer överdosera tabletter , det har jag lovat mig själv . Den tiden som attackerna håller i sig är dom värsta i mitt liv, men det är bara att stå ut och försöka undvika att få dom att komma tillbaka, för jag vet att jag till en viss del kan styra det själv , men just igår så blev allt bara för mycket ..
Jag hoppas att ni som läser det här har fått eller redan hade förståelse om hur obehagligt det är för oss som lider av detta , att detta plågar tusentals människor varje dag och driver människor till tragiska slut.
Tillbaka igen
I lördags så var jag tillbaka där, med nya människor och då började jag att tänka på en sak. Innekrogarna har enligt mig inte förändrats alls, men det har jag gjort. Jag känner mig mer sjävständig , jag vågar göra bort mig utan att skämmas ihjäl efteråt, jag vågar visa vem jag verkligen är !
Blev ett väldigt kort inlägg men ändå viktigt !
Bara för att vissa saker inte förändras så kan du göra det, du kan göra botten till toppen med rätt inställning!
Recover summer!
Jag ska också försöka lära mig umgås med mig själv, låter säkert jättekonstigt men jag tror att det kan vara ganska så bra. Jag tänkte åka till Stockholm över en dag eller två. Kanske träffa Ante* eller bara vara med mig själv.
Jag måste lära mig lita på mig själv.
Jag ska lära mig att vara stolt över vad jag gör.
Och ska fortsätta att skriva mer! För det är bland det bästa jag vet, jag vet inte om det blir att skriva dikter eller dagbok.
Dagbok skrev jag mycket när jag va yngre, när jag blev överfallen så skrev jag ner varenda rörelse dom gjorde. Men för några månader sen så brände jag upp alla mina dagböcker, allt jag skrivit från det att jag var 12 år gammal tills jag fyllde 17. Innan jag brände upp dom så satt jag och läste igenom dom, mina dagböcker är något av det mest tragiska jag läst.
Det varvades med överdoseringar av tabletter, mängder med sprit, killar som jag låg med mot min vilja, mina vänners självmordstankar och mina egna, hur vidrigt elak jag var mot människor som inte förtjänade det, alla gånger jag trott att jag varit gravid, alla killar som tafsade, alla droger, alla jag slagit på. Ja allt stod i mina dagböcker.
Jag grät floder när jag läst det, vilket liv jag haft ! Det är ett mirakel att jag lever , det har varit nära så många gånger.
Nu ska det bli förändring, jag är bättre än så.
Jag Kan
Jag Vill
Jag Vågar
Summer 2009 Here We Go !
