duharhittatmig

Några veckor innan 9;an va slut så började jag att må väldigt konstigt. Jag kräktes massor, jag va yr och öm i kroppen.
Jag hade väldigt bra kontakt med min pojkvän Antes* mamma,  Jeanette. Hon misstänkte att jag kunde vara gravid, jag blev skräckslagen , men jag försökte dölja det. Jag och Jeanette åkte in till ett apotek och köpte ett grav test. Jag ville vänta med att ta testet för att jag ville att Ante skulle vara hemma så att han kunde få veta direkt. När han kom in så gjorde jag testet, det kändes som oändligt långa minuter innan resultatet på stickan visades, det var ingen tvekan, det va blått.
Jag gick ut från toaletten utan att säga ett ord, Jeanette förstod direkt att det hade blivit blått.  Ante frågade men jag kunde inte svara . Jag visade stickan. Jag har nog aldrig sett en människa så förvånad , på mindre än 5 minuter så hade han gjort upp planer för oss, vi skulle flytta hemifrån, han skulle strunta i att plugga vidare, han skulle va hemma med barnet, vi skulle fixa det här tillsammans.
Jag blev så fantastiskt glad över att höra honom planera, han lät så engagerad, trots att han inte ville ha barn än, men han visste att min högsta önskan var att få barn, även att det inte var den bästa tidpunkten just nu. Att han brydde sig så , han va verkligen redo att ge upp allt för mig och vårat eventuella barn som fanns i magen.

Men hans mamma lugnade honom och sa att det va säkrast att köpa några fler test för att det är ju inte alltid dom fungerar. Så vi åkte och köpte 3 test till.

Det andra testet jag gjorde blev det ett väldigt svagt rött streck på.

Det tredje så syntes det röda stecket lite tydligare på.

På det fjärde testet så var det ingen tvekan längre. Jag var inte gravid.

Båda blev väldigt glada, visst vi hade haft det underbart tillsammans Ante och jag med ett litet barn. Men att bli mamma vid 15 års ålder och pappa vid 19 års ålder är faktiskt lite väl tidigt enligt mig. Visst vi hade aldrig behövt oroa oss för det ekonomiska, vilket hade varit väldigt skönt, men vi hade förlorat så mycket annat och jag hade inte kunnat börja gymnasiet som planerat och han hade inte kunnat börja på universitetet. Dessutom så hade vi bara varit tillsammans i ett halvår.

Idag är vi inte tillsammans men som jag sagt förut det finns ingen som Ante, han har och kommer föralltid ha en stor plats  i mitt hjärta! <3

Jag har verkligen svårt att släppa in folk i mitt liv. Det finns ett fåtal . En av dom kan vi kalla Christian* . Christian och jag träffades när vi började i samma klass på gymnasiet, vi hade skitkul första terminen, vi festade, jävlades med folk och trivdes jäkligt bra med varandra. När vi känt varandra i ca ett halvår så började vi få en allt djupare relation, vi började pratade med varandra om våra problem och våra tidigare liv. Vi umgicks jämt i skolan, pratade i telefon ca 2-3 timmar per dag( vilket inte var så populärt hos min dåvarande pojkvän Ante* men men). Jag berättade bara om en liten del av mitt såkallade tidigare liv, men jag tror inte riktigt att han förstod. Han började prata med mig om hur jobbigt han hade det, och att han varje dag brottades med självmordstankar. Jag blev självklart jätteorolig.
Sen så kom det en fest, den va utomhus i mars, men vi hade en stor eld och ett vindskydd . Vi drack endel och när vi blev ensamma så började Christian berätta att han hade starka känslor för mig som var med än vänskapliga. Jag blev livrädd, eftersom jag inte kände samma sak och dessutom hade pojkvän. Jag började dricka allt mer, och tillslut så blev jag riktigt full och började frysa så mycket så att jag skakade. Christian tog av sig endel av sina kläder och la över mig, och sen så försökte han kyssa mig ! Då kände jag hur alkoholen ville ut ur kroppen, jag sprang därifrån och in i skogen där jag spydde. Jag gick tillbaka och vände ryggen mot honom, då la han sig bakom mig och höll om mig och sa återigen att han tyckte så mycket om mig . Sen kommer jag inte ihåg mer av den kvällen.

Men efter det så förändrades allt, han försökte sabba mellan mig och Ante, så jag bad honom dra åt helvete.
Efter några månader så började jag få sms om att han skulle ta livet av sig om vi inte började umgås igen. Att han älskade mig och att jag va det enda i hans liv som hade någon betydelse. Då hade jag och Ante gjort slut, men jag hade fortfarande absolut inga känslor för honom. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag sa bara att jag tyckte om honom också.

Natten till min 17 års dag så började jag få flera sms om att jag hade sett honom för sista gången och att han skulle hoppa framför tåget imorrn, och att jag inte alls älskade honom som jag sa.
Jag låg vaken hela natten och grät, allt va mitt fel, om han hoppade så skulle han göra det för att jag inte älskade honom , jag skulle få leva med tanken att jag dödat honom... Dagen efter så gick jag till våran mentor och berättade hur det var, jag bara grät och grät, kuratorn kom och Christian (som inte tagit livet av sig) kom , han började gå hos kuratorn och det mesta löste sig. Men jag kommer aldrig mer i mitt liv våga komma honom så nära som vi faktiskt stod varandra.

Jag lärde mig vid tidig ålder att allt nu förtiden handlar om hur man ser ut . Jag blonderade håret, köpte push up bhar och uringade linnen , då va jag runt 13 år. Jag skulle aldrig drömma om att gå till skolan med en finne i ansiktet, jag klippte sönder mina jeans för att se så sexig ut som möjligt.. 13 år , jag gick då i sjätte klass. Jag gick ofta runt med en klubba i munnen och försökte se så sexig ut som det bara gick !

När jag va 14 år så skickade jag in lättklädda bilder till slitz, i hop om att få plåtas och vara med i tidningen. Jag va ytterst nogrann med vad jag åt (förutom klubborna då).
Jag njöt något oerhört när jag fick höra att jag hade stora fina bröst , det va det bästa jag visste. Jag levde för ständig bekräftelse, det optimala bekräftelsen var när jag låg med en kille och han sa att jag va det bästa han upplevt.

Min självförtroende var på 0 och jag såg verkligen inget positiv i mig själv förutom mitt utseende.

Idag har jag gått upp xx antal kilo i vikt men trivs ändå så mycket bättre med mig själv. Jag knullar inte runt och jag tar inte lättklädda bilder av mig själv. För jag vet att jag har så många andra talanger. Som mitt skrivande till exempel ! Och min humor och hur duktig jag är på att snacka inför folk, hur orädd jag är ! Det är minnsan saker att vara stolt över !

Som jag berättat i tidigare inlägg så festade jag ju ganska hårt. När jag va 14 så va jag på en stor fest med massa med människor, jag var där med min pojkvän Martin* och våra gemensama kompisar . Jag drack enorma mängder alkohol, och blev väldigt full ganska så snabbt, jag tappade bort Martin* och mina andra kompisar. Istället så träffade jag en tjej Linda*, vi hade varit grannar ute på landet när vi var yngre och hade lekt en hel del. Eftersom jag hade tappat bort Martin* och de andra och inte kunde ta mig hem i mitt tillstånd så följde jag med Linda* hem. Hon la ut en madress på golvet och jag somnade direkt. Ett stund senare så vaknade jag utav att min mobil ringde, jag öppnade ögonen där ovanför mig var Linda* hon tog på min kropp, hon höll på att massera mina bröst och var på väg att fortsätta neråt. Jag knuffade bort henne och sprang ut i natten , det va flera mil hem till mig så jag ringde Martin*. Han satte sig direkt i en taxi och kom och hämtade mig.
Just då så var jag ganska så rädd och kunde inte riktigt fatta vad som hade hänt. Att en av mina gamla barndomsvänner hade uttnyttjat mig när jag sov. Det var riktigt lågt !


Tänk er för innan ni följer med någon hem om ni inte är säkra på att ni snabbt skulle kunna ta er därifrån om det skulle behövas, oavsett om det är en kille eller tjej, många människor är kapabla till mycket mer än vad vi tror.

När jag var 14 år så hängde jag mycket med min dåvarande kille Mattias* och våra gemensama vänner.. Vi hade ett mål i livet , och det var att leva här och nu , att bara leva för natten, skita i morgondagen. Vi hade oerhört kul, gjorde oerhört dumma saker och gjorde av med oerhört mycket pengar.. Vissa dagar så spenderade vi säkert 30-40 tusen på bara onödiga grejer, framför allt sprit, hotell rum, taxiresor, och en massa impulsköp. Vi sprutade mängder med dyr skumpa, och pajade allt för många bilar.. Jag fick allt jag pekad på av min pojkvän en dag kom han på att han ville köpa en båt till mig, men det gick jag inte med på.
Vi åkte ner till båstad och festade ännu hårdare drack ännu mer sprit, träffade massor med sönderknarkat folk och festade med dom..
Det var också i båstad som jag blev utkastad från en nattklubb för första (och enda) gången i mitt liv, smart som jag va så råkade jag säga till vakten att jag va 14 när han frågade hur gammal jag va , det va 20 på den klubben, så dit kom jag inte tillbaka sen..

Jag va så orädd då, jag struntade helt i vad som skulle hända imorgon, för va spelade det för roll, jag kanske skulle vara död imorrn och då skulle jag ju bara fått ångra allt jag inte hann göra..

Idag tänker jag mer på vad jag gör och va jag inte ska göra, jag är betydligt räddare nu för allt som kan hända, jag har nog kommit in i verkligheten på riktigt tror jag..

Vilket jävla liv jag har levt !

Jag fick jättebra vänner på gymnasiet, bland annat Linnea*, en underbar tjej som jag har mycket repsekt för. Hon är en av få människor som jag verkligen kan lita på, hon är verkligen ovärdelig, jag vet att jag skulle kunna ringa henne vilken tid på dygnet om jag mådde dåligt och hon skulle trösta!

Sen så har vi en annan tjej, Maria*. Jag tror aldrig att jag har träffat en tjej som har förstått mig på samma sätt som hon, för hon och jag har ganska så liknande bakgrund. Vi hängde på samma ställen och med liknande folk och ibland samma folk, men inte med varandra just då. Hon har också varit med om en massa skit. Hon förstår verkligen om jag inte skulle klara av att ta mig ur sängen en dag, hon vet hur det är. Henne kan jag berätta allt för och det gör jag också.

Tillsammans så får vi ta så mycket skit från folk så att ni knappt anar, men det går lättare när man är 2 . Har vi fixat att leva våra liv hittills så fixar vi det här tillsammans!

Mycket kärlek till er <3

Det finns självklart fler viktiga personer för mig, mamma tillexempel och många fler.

Människor är så olika och man måste respektera det!