ovärdelig
Men när jag gick i 9;an så började Ante* komma in i mitt liv på riktigt.
Jag hade varit tillsammans med en av hans bästa vänner innan så vi hade träffats endel men det var först på en halvvild fest som det verkligen hände något. Vi gick hem till honom och låg och pratade hela natten och frammåt morgonen så kom vi fram till att vi ville satsa på varandra, för att vi trodde att vi båda skulle må väldigt bra av det.
Och känslorna växte och växte !
Jag kom in i en djup svacka i mitten av 9;an när vi precis blivit tillsammans. Vi träffades varje dag och dom få timmarna vi inte sågs så pratade vi med varandra i telefon.. Jag brukade tilloch med prata med honom när jag stod i duschen, jag var så beroende av honom just då. Jag har verkligen ingen aning hur jag hade mått om inte jag haft honom vid min sida. I värsta fall så kanske jag inte ens hade levt idag.
Men efter ett tag så kom jag fram till att jag inte kunde leva och vara beroende av en annan människa , därför så gjorde jag slut med honom precis när jag började gymnasiet. Vi klarade att vara ifrån varandra i två veckor, sen så blev vi tillsammans igen. Men det var trots allt två vädigt bra veckor, jag lärde mig att jag faktiskt kunde klara mig själv och att jag va bra som jag var även utan Ante*.
Men vi saknade varandra så mycket så att ingen av oss ville något annat än att bara få vara tillsammans igen.
Och som vanligt vad ville jag ha sagt med detta inlägg då ?
Jo, att man måste kunna lära sig att vara ensam ibland och kunna umgås med sig själv. Man ska älska sig själv mest av allt. Det är svårt men det går om man verkligen vill.
Ibland kan det vara bra med ett uppehåll från den man älskar mest, oavsett om det är en kompis, mamma, pojk eller flickvän!
Så började jag nian
När jag gick i 9;an så hade jag skaffat mig nya kompisar i klassen. Jag hängde med klassens "hora", "pluggisen" "sportnörden" och en "estetkille".
Hon som blev kallad för hora blev jävligt sårad varje gång hon fick höra det.
Men den som blev mest sårad över att hon fick höra det var jag, jag hade legat med säkert 4-5 gånger så många som hon gjort. Skillnaden var att hon snackade om det och jag höll käften, jag lät folk tro att jag va den duktiga tjejen som åkte hem och gjorde mina läxor direkt efter skolan.. Dom enda som visste hur det låg till va "horan", "pluggisen", "sportnörden" och "estetkillen".
Jag och "horan" va väldigt nära vänner, vi fick för oss sjuka saker och tävlade nästan jämt om te.x vem som kunde knulla med flest killar på en vecka, vem som fick flest nummer på en kväll och saker i den stilen.
Vi festade som djur och hade tillochmed en lägenhet i stan där vi drog med oss grabbarna hem från krogen, tragiskt men sant.
Många i klassen störde sig på att vi var så nära och att vi verkade ha så roligt ihop, så veckan innan vi slutade 9;an så spred några tjejer i vår klass ut ett rykte om att jag skulle va på smällen och att "horan" brukade spela in porrfilmer och lägga ut på nätet.
Folk sa att hon hade hittat på gravidryktet om mig, och jag min idiot trodde på dom. Jag trodde också på att hon spelade in porrfilmer, vilket inte var sant men det kunde jag ju inte veta då.
Vad ville jag ha sagt med det här inlägget då . Jo, tänk på vad du gör oavsett hur ung du är, det är svårt men försök, för det kan vara jävligt farligt.
Och att du ska tro på dina vänner, inte dina fiender!
Det va bara att gå vidare !
I början av 8;an så blev jag extremt ovän med en tjej i min klass, Josse*, jag tyckte så fruktansvärt illa om henne så jag visste inte vad.
Men hon hade lyckats göra sig ovän med en av mina kompisar också, Thea*.
Thea var inte direkt tjejen man ville bli ovän med.
Så vi två gick ihop och bestämde oss för att skrämma henne rejält. Vi gjorde upp nogranna planer på hur vi skulle kunna skrämma henne så mycket som möjligt , vi skulle förstöra hennes liv, som hon för tillfället förstört våra. Vi tog hjälp av en tjej i 9;an Icca* som man absolut inte heller ville bli ovän med, tillsammans så blev vi 3 skolans värstingar.
Det var en fredagseftermiddag och sista lektionen skulle precis börja. Det var idrott,orientering.
Självklart så hamnade jag med Josse* som jag bara ville slå ihjäl just då, och det fanns det två till som också ville .
Via sms så bestämde vi att dom skulle gömma sig i skogen och att vi där, mitt ute i skogen skulle puckla på henne utav helvete.
När jag och Josse* började närma oss platsen så drog jag iväg ett sms till Thea* , jag kommer än idag ihåg vad dt stod;
Vi är där om 2 min, nu ska vi ta mig fan döda den jävla fittan.
När vi kom fram så tryckte jag upp Josse* mot ett träd och inte många sekunder senare så var Thea* och Icca* på plats, jag knuffade ner henne på marken där dom andra två tog över, Icca* höll ett skapligt strypgrepp på henne medans Thea* slog henne över anstiktet med knytna nävar.
Josse* grät hysteriskt och försökte skirka på hjälp. Då fick jag panik, jag tror aldrig att jag har sett en människa så rädd och så hjälplös förrut. Jag kunde inte vara kvar..
Jag började kräkas, jag va så arg, så förbannad på mig själv, dt var ju aldrig meningen att det skulle gå såhär långt,.
Josse* skulle ju dö om dom fortsatte, och jag kände både Thea* och Icca* såväl så att jag visste att ingen av dom skulle sluta förrens hon inte rörde sig längre.
Så jag gick på magkänslan, jag sprang fram till dom och började skrika att dom skulle sluta, båda två släppte direkt.
Dom sprang iväg..
Det tog säkert flera minuter innan Josse* slutat gråta och kunde andas på normalt sätt igen..
Jag såg hur hon öppnade munnen.
Tack sa hon, du räddade mitt liv.
Shit herregud om hon bara visste. Vi gick tillbaka till skolan där vi togs om hand av poliser, kuratorer,lärare, rektor och nyfikna elever.
Vi förhördes av polisen och de följande veckorna så var vi tvungna att gå till kuratorn,varje dag i flera timmar.
Eftersom Josse* fortfarande var livrädd för mig så ljög hon för poliserna och sa att jag inte hade någonting med överfallet att göra, eller så trodde hon själv att det var så. Jag var inte sen att hålla med, för jag visste vilka konsekvenser jag skulle få annars.
Jag fick sitta hos polisen med Thea*,Icca* och Josse*, alla ljög och sa att jag hade stoppat det hela. Jag antar att dom hade en jävla respekt för mig...
Idag ångrar jag något oerhört att jag inte sa som det var och tog mitt straff. Jag vet att jag hade blivit avstängd från skolan (det blev både Icca* och Thea* för gott från min skola) och att soc skulle kopplas in och att jag skulle fått ett helvete hemma, men men. När jag ser tillbaka på det idag så hade det nog varit värt det.
Jag beundrar verkligen er som vågar ta konsekvenserna av erat handlande. Ni har mod.
Min kropp gick sönder
Då gjorde han en väldigt bra sak.
Han satte sig ner och pratade med mig om vad som höll på att hända med mig, att jag inte kunde blunda längre, att jag var tvungen att inse att det var för min egen skull jag var tvungen att sluta träna eller iaf dra ner på det. Att min träning egentligen hade med huvudet att göra.
Det var ingen som hade sagt till mig innan. Då förstod jag, jag tyckte att det va skitjobbigt just då men efter ett tag så kändes det så bra att det var någon som hade berättat hur det låg till för mig!
Och vad ville jag ha sagt med detta inlägg ?
Jo, att man måste lära sig att inse att man har problem och inte bara låta dom vara. Det funkar inte i längden.
Jag önskar att alla fick ha den turen att ha en sån underbar människa som Ante vid sin sida.
Jag hoppas verkligen att ni som ser ett liknande beteende hos en närstående försöker att göra det samma, för det hjäpte mig något oerhört mycket!
Ingen kan köpa min kärlek..
Jag har altid haft en väldigt konstig relation till min pappa. Mina föräldrar skildes när jag var 9 år. Pappa hade varit otrogen mot mamma i över ett år många i vår närhet visste om det men inte mamma och jag, men till slut så kunde inte en av mamma och pappas gemensamma vänner hålla tyst för mamma längre, hon berättade allt . Min mamma blev helt förstörd, dom hade planerat bröllop till sommaren och mamma hade varit så lycklig .
Dom ställde sig och skrek på varandra framför mig och kastade vaser,stolar och glas på varandra. Trots att jag bara var 9 år så drog jag med mig mamma bort från pappa och vi gick till sängen och jag tröstade henne, hon låg i mitt knä och bara grät och grät.. Vi låg så varje dag i säkert 3 veckor. En dag när jag kom hem så var pappa bara borta, han hade flyttat 3 mil bort och dom bestämde att jag skulle vara hos honom varannan helg och på onsdagar.
Men jag tyckte att det var hemskt att va hos pappa, allt jag kunde tänka på var hur ledsen mamma var. Pappa köpte allt mer och mer saker till mig, en helg så la han ut över 10 000 kr på bara saker som jag pekade på.
Och så har det fortsatt, nu på senare tid så vill jag helst inte ha så mycket med min pappa och göra så han har under flera års tid lockat mig med pengar.
Du får 2000 kr om du kommer till mig en helg.
2000kr ?? Menar du att du vill hyra mig en helg och att jag ska sitta där hos dig och bara vara din ? Att allt ska vara på dina vilkor, jag får inte ha vilka kläder jag vill och du ska läsa alla mina mail och sms. Inte en chans, man kan inte köpa mig för pengar, jag värderar mig själv så mycket högre än några jävla tusen lappar.
Svar på en kommentar
Anonym om Försöka byta liv:
Går det inte att göra något åt dem idag?
Svar; jag skulle nog inte kunna beskriva deras ansikten så exakt så att polisen skulle kunna göra något för att hitta dom, jag skulle nog bara känna igen dom om jag såg dom. Jag kommer inte ihåg vart jag var och sen så skulle jag aldrig klara av att sitta och dra upp allt det där igen, hade jag gjort en anmälan direk så hade det varit en helt annan sak. Men jag vill klarar nog inte av att dra upp all den där skiten igen som jag jobbat så länge på att lägga bakom mig . Då undrar ni säkert hur i helvete jag kan sitta och blogga om det varje dag?
Jag har alltid uttryckt mig genom att skriva, det känns som en helt annan sak och nu så kanske jag kan hjälpa någon annan människa att inte göra samma misstag som jag gjorde och istället anmäla direkt . För jag har egentligen inget att vinna på om dom skulle åka fast nu, jag ser framåt och så länge jag slipper träffa dom så spelar det mig ingen roll om dom sitter inne eller inte.
Om jag anmält då så hade jag säkert kunnat fått skadestånd men det skiter jag helt i, jag har aldrig haft dåligt med pengar och att få pengar i utbyte mot att dom har hållt på med min kropp känns helt sjukt. Inga pengar i världen kan betala det jag har fått gå igenom.
Rätt och fel
Han va ganska så självupptagen och älskade att festa. Så jag började festa allt mer igen och efter ett tag så insåg jag att jag höll på att hamna i samma gamla mönster igen att jag umgicks med samma människor som jag umgicks med innan jag träffade Ante som drog ur mig ur det där.
Så en dag bestämde jag mig för att låta honom välja mellan mig och festandet för jag ville inte längre vara en del av det.
Så jag frågade rakt ut , jag blev inte direkt chockad över svaret
-Du vet att det finns 1000 andra brudar som dej men som vill festa och ha kul.
Så jag bad honom dra åt helvete, sen drog jag.
Dagen efter så va det skolavslutning, han hade tagit studenten en vecka tidigare.
Så efter min skolavslutning så drog vi hem till Ante (som jag fortsatt hållt kontakten med mot Dennis vilja). Eftersom Dennis,Ante och jag hade gemensamma vänner så va Dennis också där. Det va inte många som visste att vi hade gjort slut.
Vi satt där i trädgården och jag satt och pratade med ett ex till mig Sebbe* då reste sig Dennis upp och ställde sig framför oss och sa
-Jävla hora det tar fan inte ens en jävla dag innan du börjar ragga.
Dom orden gick rakt in i hjärtat, jag blev så jävla förbannad. Jag hade aldrig gjort honom ett skit, bara försökt hjälpa honom och nu stod han där och förolämpade mig inför några av mina närmaste vänner.
Så jag gick på magkänslan, jag ställde mig upp och gav honom en rak höger rakt över näsan.
Alla runt omkring blev helt tysta, va fan hade jag gjort.
Dennis såg ut som han skulle börja gråta, hans näsben var brutet.. Han bara gick därifrån utan ett ljud.
Nästan alla kom fram och kramade om mig efteråt, han hade fått lära sig vad som är rätt och fel. Jag har inte hört av honom sedan dess, jag hoppas han lärde sig hur man inte behandlar en tjej.
Försöka byta liv
Jag har aldrig gillat att gå till psykologer eller kuratorer och efter att min kurator konstaterat att jag hade alkoholproblem å tappade jag ännu mer tron på vuxna människor som ska försöka förstå allting trots att dom aldrig ens kunde tänka sig vad jag hade varit med om.
Men med mycket stöd av min pojkvän Ante så kom jag snabbt tillbaka in i det vanliga livet igen. Jag gick inte till något kurator och jag klarade att stå på egna ben.
Jag fick mail allt oftare från olika dolda avsändare med filmen om mig själv, så en dag så bestämde jag mig för att försöka göra allt jag kunde för att dom inte skulle kunna hitta mig, jag gjorde så att mina uppgifter på eniro blev skyddade, jag bytte telefonnummer,bildagbok och msn. Jag försökte byta liv helt enkelt , och den dagen så bestämde jag mig för att bara se framåt hur svårt det än skulle vara. Och jag har lyckats, jag har inte hört ett ljud eller fått några obehagliga mail. Innan det så fick jag ofta samtal på mobilen där någon/några skrek att jag va en hora, slampa , jävla fittbrud och saker i den stilen. Jag fick sms där det stog ; Passa dig .. Jävla hora ... Du är bara en liten jävla slampa .. och andra saker...
Det var verkligen att börja ett nytt liv, jag kände mig mycket tryggare bara efter ett par dagar, att slippa plågas med filmen av mig själv varje dag.
Jag anmälde dom aldrig för att jag var så jävla rädd över att tvingas träffa dom igen.
Men jag kommer ihåg deras ansikten ganska så väl och jag vet att om jag kommer att träffa dom i framtiden så kommer dom inte få det lätt.
Ordet hata är nog det starkaste ordet jag vet, men jag hatar verkligen dom som ville förstöra mitt liv. Jag har nu i efterhand förstått att det antagligen var pengar dom ville ha. Det enda dom borde få är varsitt skott i pannan.
Så till alla som någongång blivit utsatta för något brott oavsett vad det gäller, anmäl. Blir det rättegång så har du rätt att kräva rättegång med stängda dörrar. Du behöver alltså inte träffa den/dom igen. Jag önskar att jag visste om det då.
Svar på tal
Jag är född 1991 och fyller 18 iår.
Så lågt..
Jag tog mina kläder och sprang samtidigt , jag var fortfarande riktigt yr och jag förstod att dom hade lagt något i mitt glas där på festen. När jag sprang ut ur huset så hade jag ingen aning om vart jag befann mig , men det var inte samma ställe där festen höll till iaf, vilket innebar att dom där killarna hade burit mig från festen hem till (antagligen) någon av dom för att utnyttja mig sexuellt. Jag bara grät och sprang.
Jag ringde Ante som slängde sig i bilen och kom till mig, jag berättade allt för honom och han tröstade, han ville att vi skulle åka till polisen och anmäla direkt men jag orkade inte då.
Jag grät mig till söms med Ante tätt intill mig den natten , jag sov max 1 timme . När jag sedan vaknade så hade jag ett oläst mms på min telefon från okänd avsändare. Det var filmen av mig själv när jag låg där medvetslös och dom använde min kropp som om jag vore en docka. Jag vågade inte gå till polisen för jag visste att då skulle det klippet visas för så många fler människor .. jag bara grät och grät... Jag visade aldrig mms för Ante, han hade aldrig klarat av att se det.
Så småningom så fick jag anonyma mail med länkar och jag förstod att filmen nu låg ute på nätet, som tur var så filmades aldrig mitt ansikte..
Jag gick till kuratorn för att få stöd , men innan jag ens kommit till själva händelsen så avbröt hon mig och sa att hon ansåg att jag hade ett alkoholberonde. Hon trodde mig inte när jag sa att jag blev nerdrogad.. Hon sa att är man tjej och i den ålder så har man faktiskt ett eget ansvar också.
Oförlåtligt
Jag kommer antagligen aldrig att kunna få en normal syn på sex, för dom allra flesta verkar sex vara något mysigt som man delar med någon man verkligen tycker om . Jag har inte den synen , den synen försvann när en äldre man slet av mig alla kläderna när jag var 7 år gammal och våldtog mig. Även om jag inte förstod det då så vet jag nu att det var så oerhört fel av honom , det är oförlåtligt. Efter våldtäkten visste jag inte vad som hänt och trodde att det kanske var något som hände alla 7 åringar.
Nästa gång jag hade sex så var jag 13 år gammal, ingen av mina vänner hade ens börjat tänka i dom banorna då , och för mig så var det inte en sån stor grej. Jag hade mer och mer sex med olika personer , oftast så var det inga känslor alls inblandade, inte från mitt håll , för jag kunde inte känna något , jag vågade inte . Jag va mest rädd att killen skulle slita av mig alla kläderna och tvinga mig till något jag inte ville. Jag har känt den rädslan länge och det var först när jag blev 15 och blev tillsammans med min dåvarande pojkvän som jag våga slappna av och försöka hittat tillbaka till den jag verkligen var, för i 8 år så hade jag gått runt och varit rädd , men med min dåvarande pojkvän som vi kan kalla Ante (han kommer med största sannolikhet att dyka upp i mina kommande inlägg) kunde jag berätta allt för , han tog verkligen hand om mig , han hjälpte mig att bli trygg igen.
21.17
Jag skriver för att det är det bästa (och enda) sättet för mig att få ut mina känslor. Sen så hoppas jag att hon någon som har varit utsatt för samma saker som mig skulle läsa min blogg att dom skulle få veta att dom inte är ensamma , många lägger skulden över dom jobbiga grejerna som hänt på sig själv , det har även jag gjort.
Ingen av oss borde behöva känna skuld, ingen av oss skulle behöva gråta oss till sömns..
Och så blev jag tonåring !
Innan vi blev tillsammans så var jag mest med mina tjejkompisar och hade "tjejkvällar" och sånt , men när jag och "Niklas"(han heter egentligen något helt annat) så öppnades dörren till ett lite mer vuxet liv, iaf om man jämför vad jag varit med om innan.
Vi festade nästan varje helg och jag skolkade mycket från skolan. Min mamma som hade träffat en ny man va nästan alltid hos honom på helgerna så jag hade ofta fester hemma hos mig också. I början tyckte jag att det var skitcoolt att hänga med folk som var 3år och uppåt äldre. Alla bjöd på dricka och jag kände mig som en prinsessa, och eftersom jag levde i min lilla lalala-värld så tog det ett tag innan jag förstod att dom flesta av dom jag umgicks med höll på med tunga droger. Jag förstod nog aldrig riktigt konsekvenserna av vad deras drogande innebar.
"Niklas" var en av dom få som aldrig rörde några av drogerna men han tog igen det på drickandet istället. En gång mitt i natten när vi skulle åka hem från en fest så fick han för sig att han skulle köra hem med bilen , trots att han bara bodde några kilometer därifrån. Jag som alltid fått höra hur farligt det är att köra rattfull blev galen på honom.
Då sa han att jag skulle köra istället. Jag, en 13 åring som inte visste skillnad på gas och broms, aldrig, men jag var smart, jag bara nickade, tog nycklarna och slängde dom i närmaste gatbrunn. Sen gick jag, jag va livrädd att han skulle ge sig på mig så full som han var jag hörde hur han sprang efter mig, jag trodde att det var kört för mig. Niklas som var rätt så agressiv och sällan bangade för att så någon på käften, men han hade aldrig rört mig, trots det så va jag ganska så rädd för honom. Men han bara sprang ifatt mig och tog min hand. Sen gick vi hem till honom, utan att säga ett ord till varandra.
Känslan av att inte förstå
Jag sitter där på min gunga och känner plötsligt hur någon rycker tag i mig, det är en äldre man, han bar iväg mig och höll samtidigt för min mun så att jag inte kunde skrika, men det hade antagligen inte spelat någon roll, jag hade nog inte vågat. Han bär mig till en lada bara några hundra meter bort från lekplatsen. Han börjar slita och dra i mina kläder och när han fått av mina så fortsätter han med sina egna. Jag kommer ihåg hur han tog på mig med sina stora händer , jag förstod aldrig vad som hände men plötsligt så var han i mig, han gjorde några konstiga ljud, jag förstod inte vad som hände , men jag kände att det var fel och jag grät och grät .
Plötsligt hör jag mammas röst, hon skriker mitt namn, mannen blir livrädd och drar på sig en del av sina kläder och sen så sprang han. Jag klädde på mig mina kläder och sprang ut till mamma.
Jag sa aldrig något till min mamma eller någon annan på flera år jag trodde att det där hemska var mitt fel, men nu idag så vet jag att det inte var så. Idag så är det ytterst få som vet om vad som hände, den gången, några av mina närmaste vänner och min ex-pojkvän, dom har varit ett otroligt stöd!
Trots att jag inte förstod så har det ändå känts oerhört jobbigt och jag drömde mardrömmar om den kvällen flera år efteråt. Idag är jag bara så jävla förbannad, hur fan kan man göra så mot en 7 årig flicka, det är ofattbart, om jag idag visste vem det var så skulle jag inte tveka en sekund över att döda honom.
Han gjorde djupa sår i min själ.
Min anonyma blogg !
Det kommer inte spela mig någon större roll om jag har 0 läsare jag behöver bara få skriva av mig, om det är intressant eller inte är väl upp till er eventuella läsare att avgöra!
Jag tänker i alla fall skriva när jag vill, hur jag vill och som jag vill! Både om hur mitt liv har sett ut, hur det ser ut nu och jobbiga saker som jag upplevt!
Våga vara ärlig!
